Pappa släppte halsbandet. - Hej Ticko, sa han. Sköt om dej. Men Tim for upp. - Ni får inte! skrek han. Ingen får ta Ticko! Tim rusade bort och ställde sig som vakt för dörren. - Vad gör du! röt pappa. Flytta på dej! - Se så, ta det nu lugnt, sa mamma. Men hon lät nervös och såg spänd ut där hon satt med flammig hals och sedelbunten i näven. - Vi får säkert träffa Ticko i hans nya hem, fortsatte hon osäkert. - Visst, sa mannen och log. Tim ryggade till, för leendet kom det magra ansiktet att likna en grinande dödskalle. Och så var det ögonen. Det var något egendomligt med ögonen... Detta är upptakten till en rad egendomliga och kusliga händelser, som inträffar slag i slag. Och mystiken tätnar i takt med att höstmörkret sänker sig över den lilla staden. Plötsligt är Tim och Teje och kompisen "minifantomen" Oskar indragna i en strid på liv och död mot en mycket farlig motståndare. |
