GLUGGEN GÅR I SKOLANGluggen går i skolan nu. På nedre våningen i en trevlig liten skola, som heter Fannaskolan, i en sal med ljusgrön panel och många små tavlor på väggarna.I Gluggens klass går också Kennet och Joppa och Söta Barbro och Lill-Sven, som inte kan räkna och en hel massa andra barn. Gluggen är förresten inte så bra på räkning han heller. Det kan man se i hans räknehäfte, där han suddat så mycket att det är kolsvart på sina håll. Lite beror det förstås på radérgummit. Fast kriget är slut finns de fortfarande kvar, de där eländiga vita sakerna som det blir svart av. Krigstidsradér kallas de och kommer väl att räcka i åratal och därför ser det också ut som det gör i Gluggens böcker. Gluggens lärarinna heter fröken Enlund och är närapå lik Gluggens mormor, fast hon tjatar mycket mera! Och säjer att han måste försöka lära sig räkna. Men fast Gluggen försöker så mycket han kan blir det fel stup i ett, och han suddar så det nästan går hål i boken. Som tur är finns det fler som är dåliga i räkning. Kennet till exempel. Och Lill-Sven ska man inte tala om. - Kan Sven säja vad 1 + 1 blir? frågar fröken en dag. Då rodnar Lill-Sven och biter på pennan, som han alltid gör och ser mycket fundersam ut. - Tre, säjer han försiktigt. Men när fröken skakar på huvudet, blir han alldeles vimsig. - Sju va? försöker han. Då börjar hela klassen fnissa och fröken ser strängt på Lill-Sven. Hon sitter där stor och barsk i katedern och ser rakt igenom honom med sina svarta mormorsögon en lång stund, tills han krymper ihop till en liten äppelskrutt och håller på att dö. Inte så att fröken är precis elak mot Lill-Sven, hon vet bara inte hur i himlens namn hon ska bära sig åt för att lära honom räkna. - Låt mej ta ett exempel, säjer hon till sist. Om vi tänker oss att Sven får en krona av sin mamma och en krona av sin morfar, hur många kronor har Sven då? Då sitter Lill-Sven alldeles tyst och ser mycket tankfull ut. - Jag har ingen morfar, viskar han till sist. Då fnissas det ännu värre. Och Per, som mest kallas Peppe och är klassens busigaste, vrider sig av skratt. Fröken ser arg ut och smäller till med pekpinnen för att få tyst. - Morfar? Vad menar Sven? - Att jag inte har nån morfar. Då tror fröken att han försöker skämta med henne, men när hon ser hur nervöst han blinkar, lugnar hon sig. - Låt mej ta ett nytt exempel, säjer hon vänligt. Om Sven köper en sjuttioöres limpa, hur mycket ska då Sven betala. Men tänka sig, det vet inte Sven heller! - Jag vet inte, viskar han. För jag har aldrig köpt nån. Himmel vad ungarna skrattar och fröken ser alldeles uppgiven ut. Hon skakar på huvudet så en hårnål lossnar och en tafs av hennes gamla hår trillar ner på ögat. Gluggen ser också uppgiven ut. För han vet nog han - att Lill-Sven inte kan svara för att han är så nervös. Förresten har han säkert inte köpt nån limpa heller, varken i Konsum eller Hushållsmagasinet. För Lill-Svens familj är hemskt fattig. Det kan man se på Lill-Svens kläder, som är lappade precis överallt. Därför skrattar inte Gluggen, som ju dessutom är kompis med Lill-Sven. Precis som Joppa och Kennet. De skrattar inte heller. Men Peppe skrattar desto mer! Som en galning skrattar han och det gör Gluggen ursinnig. För Peppe är en riktig skitstövel! Ja den värsta skitungen i världen är han! Fick Gluggen bestämma skulle Peppe aldrig i livet få gå i hans klass! Kanske inte ens i Fannaskolan. Möjligtvis i en skola på en ö som det simmade smockfullt med hungriga krokodiler omkring, så han blev kvar där och man slapp se honom mer! Så tänker Gluggen och det riktigt blixtrar i ögonen när han stirrar på Peppe, som bara sitter där och gapskrattar åt Lill-Sven fast han är tusen gånger dummare själv! Därför blir Gluggen väldigt nöjd när fröken smäller pekpinnen i katetern och säjer åt Peppe att vara tyst. Och sedan, när Peppe ska räkna ut 3+2 på svarta tavlan och plitar dit en stor ful nia - ja, då jublar det i Gluggen. Ända tills han själv ska lägga ihop 7+4 och får det till 13! Himmel vad de skrattar åt honom! Han blir illröd ända ut på örsnibbarna och känner sig alldeles darrig. För tänk om han skulle hamna bland hjälpisarna! Hjälpisarna, som håller till på övervåningen och som det är synd om för att de är så dumma. Himmel, om han skulle bli så dum! Fast egentligen tror han inte att de behöver vara så värst dumma. Åtminstone inte alla. Lasse till exempel, hjälpisgrabben som Gluggen leker med ibland, han är inte alls dum han! Astman är det - den rysliga astman, som gör att han inte kan sova. Bara sitta vaken med tre kuddar bakom ryggen och pipandas kan han. Och om man inte kan sova, så kan man ingenting. Det vet Gluggen, för ibland drömmer han mardrömmar eller ligger länge och funderar innan han somnar och då känns det alldeles ihåligt i skallen på morgonen. |
