Mysteriet med den försvunna ponnyn
|
 |
Det var nästan kolsvart. Bara en smal månstrimma som då och då tittade fram ur ovädersmolnen. Det gick nätt och jämt att urskilja stallet i höstmörkret. Det blåste ganska hårt. I asparna bakom stallet prasslade löven som viskandes spökröster. Ja det var en kuslig kväll. n kväll då man hellre satt inne i värmen och läste en bok eller spelade datorspel. Men det fanns några som trotsade ovädersnatten...
|