En dag när Malte och Frippe tycker att alla vanliga lekar är tråkiga och inte vet vad dom ska göra, kommer Malte plötsligt på nåt kuligt! Han viskar i Frippes öra vad han kommit på. Och då skrattar Frippe så han nästan får ont i magen. För Malte har hittat på att dom ska gömma sej bakom dasstunnan. Och alla som kommer in för att bajsa, ska dom peta i ändan med en pinne! - Du är tokig du Malte! ropar Frippe och skrattar så tårarna rinner. Sen har dom kapplöpning till vedbon och hämtar en pinne. Och så smyger dom runt på den smala stigen vid skvalbäckskanten ända bort till baksidan av dasset. Frippe öppnar luckan och så kryper dom in bägge två. Det är trångt och nästan kolsvart där inne. Bara pytte lite ljus som kommer genom luckan och från en springa bredvid dasslocket. Så tränger dom ihop sej bakom tunnan och väntar. Fy vad spyilla det luktar! - Hoppad att nån kommer snart, viskar Frippe. - Det gör det nog, viskar Malte tillbaka. Men inte kommer det nån inte! Bara stora spyflugor och gråa djur som heter gråsuggor. Och så en spindel som har gjort ett nät i ett hörn och håller på att äta upp ett trasigt flugdjur. Frippe tittar på spindeln. Om han var en spindel skulle han aldrig i livet vilja bo här! Men spindlar kanske inte har näsor, och inte spyflugorna heller? Och gråsuggorna, som är så fula, dom kanske tycker att det luktar gott dom? Frippe håller för näsan. - Du Malte, vänta här så ska jag springa in och se om det kommer nån snart. Mamma står vid diskbänken när Frippe kommer in. På soffan ligger morfar och snarkar. - Vad vill du då? undrar mamma när hon ser att Frippe bara står där i dörren och tittar. - Jag vill bara se vad morfar gör. - Han sover kan du väl höra. - När vaknar han då? - Inte vet jag, svarar mamma. Men du har ju Malte att leka med. Förresten kommer nog morfar ner till vedbon så fort han har vaknat. Men Frippe vill inte gå ut. Han vill att morfar ska vakna och gå på dass nu mesamma. Precis som morfar brukar göra när han vilat sej efter maten. Men tänk om morfar kommer att ligga på soffan i timmar. Då får dom kanske aldrig peta honom i ändan någon gång... Plötsligt får Frippe en listig idé! Han knuffar till den tomma plåtmjölkflaskan som står på bänken i farstun. Mjölkflaskan trillar ner på golvet med ett väldigt skramlande. - Att du aldrig kan se dej för! Nu väckte du morfar också, fräser mamma. Morfar sätter sej upp och gäspar. - Jag tror bestämt att jag slumrade till ett slag. Hå, hå, ja, ja... Morfar tar upp sin blanka klocka ur västfickan. Jaså, klockan är snart tre. Ja, tiden går fort när man blir gammal. Med ens reser han sej tvärt. - Jag tror bestämt jag fått väderspänningar! Det är nog bäst jag går ut ett tag. Morfar låter ivrig. Hurra! ropar det inne i Frippe. Hurra! Nu ska morfar gå på dass! Frippe rusar ut och springer det fortaste han kan tillbaka till dasset och kryper in till Malte. - Nu kommer morfar snart, flåsar han. - Pax för att få peta först! - Nej, jag vill peta först! skriker Frippe. För det är min morfar! - Men det var jag som hitta på´t! skriker Malte och låter arg. Frippe funderar. - Jag vet! Vi kan hålla i pinnen bägge två, säjer han. Just då slås dassdörren upp. Pojkarna sitter tysta som små möss och håller i pinnen bägge två. Det pustar där ovanför och så blir det plötsligt nästan ljust när dasslocket slås upp. - Aah, pustar morfar och så kommer en vit ända ner i hålet. Morfar stånkar. Då kör dom till med pinnen! - Hjälp! skriker morfar och flyger upp från fjölen. Vad i all sin dar var det där? Malte och Frippe håller på att explodera av skratt. Men de håller för munnen, så bara lite pipskratt kommer ut. Morfar mumlar nånting och så kommer ändan tillbaka. Nästan mesamma kör dom till med pinnen igen! Den här gången petar dom så hårt att morfar, som just har börjat pinka, far upp med en ryslig fart. - Vad i jesu namn är det i tunnan?! ropar morfar. Nu pinka jag på mej också! Då kan Frippe och Malte inte hålla sej längre. Gapskrattande kryper dom ut det fortaste dom kan. Utanför står morfar! - Jaså, det är ni era lymlar! säjer han. Det här skulle ni egentligen ha smörj på blanka rumporna för! Morfar har långkalsongerna uppdragna, men nere vid fötterna hänger byxorna plaskvåta. Frippe skäms så han inte vågar se upp i morfars ansikte. - Ge er av nu lymmelpojkar, säjer morfar. Det är fult att driva med gammalt folk! |
