Den finaste tjejen i världen, tänkte han med rädslan krypande i hårrötterna. Hon måste klara sig Vad som än händer måste hon klara sig! Omedvetet stelnade han till. Läpparna darrade och han greps av en stark impuls att blunda. Att slippa se henne tappa taget och ramla ned i det vassa törnsnåret. Men han blundade inte, inte ännu. Stod där bara stirrande som hypnotiserad på flickan, hans tjej, som klängde sig allt högre på den gamla uthusknuten. Han förbannade sig själv. Att han hade varit en sån urbota glappkäft som hade sagt att han skulle fara till Bryggholmen. Nu var det för sent. Nu kunde inget förmå henne att avstå från sitt vansinniga klättringsförsök. Sådan var hon. Hur mycket han än älskade den här tjejen, visste han att hon var envis som synden. Hade hon väl fått något i skallen kunde ingen annan än hon själv ändra hennes beslut. Linn var nästan uppe vid takfoten nu. Herregud, hur orkade hon? Han såg henne släppa greppet om timmerstocken med ena handen 9och sträcka den upp mot den långa hängrännan som ledde utmed takfoten, ända bort till den andra knuten. Plötsligt såg han Linn tappa balansen! Hennes överkropp tippade bakåt. Helvete, nu föll hon! |
